Sorry för att det inte blev något inlägg igår. Igår såg vi kändisars hem. Vi såg lyor som ägdes av såväl TomKat, som Michael Jackson. Vi tog även en sväng förbi The Playboy Mansion. Tror aldrig jag varit på en bättre rundtur för grindar, häckar och tak. Inga helbilder på hus och givetvis inga kändisar i sikte. Höjdpunkten var nog när vi såg huset i Fresh Prince i Bel-Air (1990), där man faktiskt såg huset och allting såsom vi känner igen det och inte en tvåmetershäck mitt i vägen. Jacksons sista tillhåll var också ganska sevärd och även Aguileras, men Walt Disney, TomKat och Nicolas Cages hus var inget mer än grind och häck. The Playboy Mansion ska vi inte ens tala om. Det enda som fanns där var en stor häck/mindre skog och galna skrik från fåglarna på gården. Efter det blev det en del handlande på Macy’s, innan vi spenderade kvällen på Hollywood Boulevard, som på många sätt är the Times Square of Los Angeles. Det är blinkande ljus, skyltar och musik precis överallt. Vi gick givetvis på Hollywood Walk of Fame och njöt av nattlivet, gatumusikanterna och alla andra underhållare. Till sist såg vi storslagna Grauman’s Chinese Theatre och alla fotspår och handavtryck i cementen utanför. Jack Nicholson, Frank Sinatra, Susan Sarandon, de flesta har varit där med fötter och händer. Näsor med, i Bob Hopes fall.
Idag var vi på ett grymt ställe, Venice. Även om Venice delvis är ett tillhåll för haschnissar och allmänt skumma typer, fanns det givetvis en hel del kvaliteter med stället. Underbar musik som pulserade ut från nästan varenda högtalare, affärerna och alla deras T-shirts, havet, stranden och den goda maten (!). Om ni någonsin får tillfälle att dra till Venice, dra till Danny’s. Lysande mat och konstverk av Rip Cronk, väggmålaren som bland annat gjorde målningen av Jim Morrison på en vägg i en bakgata i Venice. För er som uppskattade I Love You, Man (2009), finns det även chans att käka fish tacos. Underbart hak, i överlag mycket härlig del i Los Angeles, förutom alla haschtomtar då. Vi fick även besök av en efterhängsen rappare vid namn Salt (eller något) och tog också ett dopp i havet. Idag var det riktigt kallt, men vågorna var bra. Förhoppningsvis surfar vi snart. Nåväl, det var det. Om ni någonsin får vägarna förbi, tveka inte på att checka in Venice. Vare sig du har med din skateboard, njuter av en match i den närliggande basketplanen eller bara vill slappa runt, så är Venice ett tivoliartat, men samtidigt ganska harmoniskt ställe, alldeles, alldeles vid havet.
Detta inlägg finns även tillgängligt här.
Andra dagen spenderades till stor del i kärran, en blå Chrysler Sebring, för att kunna se oss om och lära känna staden lite grann. Givetvis körde vi med taket nerfällt. Vi möttes av labyrintaktigt utplacerade Warner Bros.-märkta lokaler, gigantiska reklamskyltar för en massa TV-serier (2 ½ män , Gossip Girl och så vidare) och det patenterade Warner Bros.-vattentornet. Vi åkte på Sunset Boulevard, vidare till bland annat Beverly Hills, ivrigt inkörandes på omtalade Beverly Hills Hotel (hotellet ni kanske känner igen från Eagles platta Hotel California) och ut igen, med ursäkten att ”vi körde lite vilse.” Bel Air erbjöd för övrigt den bästa utsikten över Los Angeles som där finns. Senare såg vi faktiskt Whitney Port från The Hills , innan vi körde in på Santa Monica Boulevard. På gatan låg Barney’s Beanery, som på 1940-talet väckte kontrovers med skylten som löd: ”Faggots – stay out”, men nu stoltserar istället butiker som Out of the Closet, med regnbågens färger på nästan varje butik.
Ligger på sängen i hotellet, äntligen framme, och borde gå och lägga mig, men försöker få ner något om turen hit. Tänkte slå ihop dagen då jag for, med dagen då jag kom fram. Räknar man tiden jag åkte, svensk tid, så tog det egentligen längre än en dag, men skit samma.
Idag är dagen innan jag och min bror drar. Det är en hel del planerande (och det har det givetvis varit månaderna innan också), men det är ändå svårt att greppa att det faktiskt är imorgon jag och min familj kliver in i flygplanet, i riktning mot änglarnas stad i möjligheternas land. Jag har aldrig varit där tidigare. Jag har visserligen spenderat lite tid i Florida (en semester som mestadels bestod av ett turistande, som sig egentligen bör), New York och delarna runtom New York, som exempelvis splittrade Atlantic City. Trots att jag och min bror alltid varit filmintresserade och allra främst varit intresserade i att göra egen film, har vi aldrig varit i Los Angeles. När vi då står inför drömscenariot, att faktiskt få studera filmskapande i USA:s nöjescenter, Los Angeles, blir det ganska luddigt och svårgreppat, men fruktansvärt underbart och närmast overkligt.
Senaste kommentarer