Åsikter, tankar och notiser om filmvärlden - nu i bloggform!

Week In Review: Vecka 2

Spider-Man rebootar

Även om det förra veckan kom uppgifter om en fjärde film i filmserien om Spindelmannen så bestämmer sig Sony denna vecka för att reboota filmserien. Ett beslut som kom från ingenstans och känns väldigt udda med tanke på seriens framgångar och ringa ålder.

Men i fallet Spinderlmannen är ändå en reboot välkommen, att plocka bort trista Tobey Maguire och inkompetenta Sam Raimi är bra första steg.

Jag drömmer lite om att det var Marvel som krävde en reboot för att kunna förena Spindelmannefilmerna med de filmer man producerat under egen flagg. Och kanske att de tyckte Sony gjorde en stor miss som slarvade bort Venom och Gwen Stacy.

Källa

102033_01_Lg

Spider-Man ska tillbaka till skolbänken om Sony får bestämma.

Tidiga uppföljare

Det är påfrestande att vänta på uppföljare och ännu jobbigare blir det när upföljarna, som i fallet med Transformers: Revenge Of The Fallen och Terminator Salvation, i slutändan suger. Men även om Transformers: Revenge Of The Fallen sög så kanske Bay kan få till det med Transformers 3? Han har ju ändå sagt att filmen ska ha mindre robotar så han verkar ju medveten om tvåans brister. Och det trevliga är att Transformers3 verkar redan starta sin inspelning redan i maj. Även Sherlock Holmes som rönt framgångar på bio kommer få sin uppföljare inspelad i sommar. Det gäller att smida medan järnet är varmt och det glädjer alla oss som inte vill vänta en evighet på våra uppföljare!

Källa #1

Källa#2

Ghostbusters 3 hittar sig en regissör

Det blir Ivan Reitman som regisserar tredje Ghostbustersfilmen. Och nu blir alla fans lättade. Dock inte jag, Reitman gjorde senast urusla Year One och tror inte han är försäkring nog för att tredje Ghostbustersfilmen skulle bli bra.

Och hela iden om att gamla gänget ska fungera som mentorer åt yngre förmågor låter på pappret kass – litar de inte på att Murray och gubbarna kan hålla upp filmen själva?

Källa

Week in Review: Vecka 1

Vi går in i 2010 med förhoppningar om ett starkt filmår. Flera intressanta titlar ligger uppradade under året som ett pärlhalsband och det kommer bli en finfin start på decenniet.

2010 har också inletts med flera mer eller mindre intressanta filmnyheter och rykten. Här kommer ett axplock av årets första skörd: 

Vi börjar med ett par bra nyheter:

James Bond 23 får sig en regissör

Verkar som att MGM lyckats få Sam Mendes intresserad av att regissera Bond23. Detta låter lysande. Det är ypperligt av MGM att ha ambition att knyta till sig ”riktiga” regissörer till Bond-filmerna. Stor respekt! Synd bara att man inte lyckades fånga upp Greengrass innan han gav sig av och gjorde de lysande Jason Bourne-uppföljarna.

Länk

Avatar får sig en uppföljare

James Cameron pratar om en uppföljare (eller trilogi) till Avatar. Jag har inte sett Avatar än och troligtvis kommer jag inte falla pladask för den, men vill Cameron fortsätta att utforska Pandora så måste man bara respektera det. Även om han egentligen borde gå tillbaka till Terminator-universumet. 

Länk 

Aronofsky står upp upp för Robocop

Darren Aronofsky har sedan en tid tillbaka knutits till en Robocop uppföljare/remake. Kan det bli bättre? Kanske om Fincher skulle regissera en Nightmare On Elm Street-film, men annars kan nog inte många projekt få en lika upphetsad som det här.

Nu har Aronofsky visat att han har kurage också. När producenterna vill göra Robocop till ett 3D-spektakel så säger han nej. Och när Aronofsky säger Nej så är det nej som gäller! 

Länk

Men allt är inte bara underbart, här nedan kommer några nyheter som inte är lika positiva som ovan.

Nightmare On Elm Street ser fortfarande piss ut.

Är man dum nog att köpa The Final Destination på Blu-Ray så får man med lite material om Nightmare On Elm Street-remaken. Några nya klipp, en bakomvideo och intervjuer med Jackie Earle Haley men det ser fortfarande lika oinspirerat ut. Verkar inte skilja sig mycket från originalet eller tillföra något nytt så därför är denna remake onödig.

 Länk

Kevin Smiths nya hockeyfilm.

Alla Kevin Smiths filmer efter Clerks har varit halvtaskiga, men självklart finns det en grupp människor som ”måste” älska dem. Hans senaste film Zack And Miri Make A Porno var en blek kopia av en Apatow-film och Cop Out verkar inte bli mer än en lång gäspning. Så orkar man bry sig om att Smith gör en hockeyfilm? Nej, verkligen inte. Han borde lägga ner komedi-tjaffset för tillfället och dra igång Red State istället!

Länk

Bråk om Spider-Man 4

Det bråkas om manuset, om valet av skurkar och allt möjligt. Sam Raimi vill ha Malkovich som Vulture vilket låter som en dålig idé, Ben Kingsley är det enda rätta. Det enda som kan rädda filmserien är att få bort Raimi, låta Marvel själva ta över produktionen och göra om allt från början. Spider-Man serien var dömd att misslyckas redan från den Power Rangers-osande första filmen.

Länk

Ghost Rider uppföljare

En uppföljare till den riktigt dåliga Ghost Rider låter inte som en bra ide. Men när Mark Steven Johnson plockades bort som regissör ljusnade det lite? Men sjävfallet ska pest bytas ut mot kolera och nu är David Goyer aktuell som regissör. Kombinationen Goyer och en godis-ätande Nicholas Cage kan inte sluta bra.

Länk

 

Det Kellyianska: Att försöka för mycket

Donnie Darko är en av de största kultfilmerna den här sidan av milleniet. Richard Kellys debut är också en av mina favoritfilmer och en av de få filmer jag blivit uppriktigt tagen av.

Nu talar jag dock om “originalversionen” av filmen. Kellys “Directors Cut” är en betydligt sämre film. Allt det som Kelly från början klippte bort gjorde handlingen kanske luddigare men samtidigt filmen så mycket skarpare.

Det som fått stryka på foten är det Kellyianska. Och vad är då det Kellyianska? Jo det är allt dravvel och komplicerat innehåll som snurrar till filmen så den går från intressant till tröttsamt. Kelly försöker för mycket. Han vill pressa in så mycket I sina historier att han missar balansen mellan innehåll och publikens förmåga att ta till sig det.

Bioversionen av Donnie Darko lyckas med den balansen. Kärlekshistorien och dramat mellan karaktärerna är filmens största tillgång och den blir tydligare när allt fördjupande och förklarande av tidsparadoxelementet rensats bort.

Det gick betydligt sämre för Kelly med sin andra film Southland Tales. Filmen var en svårtillgänglig soppa och led något enormt av det Kellyianska. Jag applåderar alla de på Cannes som buade åt filmen.

Så kom Kellys tredje film The Box. Med sin underbara premiss var det svårt att inte bli uppspelt. Men samtidigt fanns oron för det Kellyianska och det visade sig att även The Box hade fått sig en släng av det.

Hela idén med lådan och dess “ägares” dilemma är lysande. Helt briljant. Det hade inte behövt “förklaras” vem mannen som överlämnar lådan är eller varför den överlämnas. Det intressanta hade varit, och är, parats väg till ett beslut och valen de står mellan. Mjölka det istället för att packa filmen full med science fiction-fördjupningar och övernaturlighets-förklaringar!

Behövde Natali förklara varför kuben finns? Behövde Craven förklara hur Freddy kan leva rövare i tonåringars drömmar? Behövde Lynch förklara varför det bor en skrämmande troll-liknande snubbe bakom fiket?

Kellys är ett bevis på att man inte behöver fördjupa sig i alla de ideér som är komplexa och krångliga. Det är nästan så Kelly ser ett egenvärde i att krångla till det. Han behöver en grå kanin som sitter bredvid honom när han skriver manus och säger Aja Baja! varje gång Kelly ”försöker för mycket”.