Åsikter, tankar och notiser om filmvärlden - nu i bloggform!

Nyhetens behag

Gene Kelly sitter säkert, han klarar 30-årsgränsenI topplista efter topplista återfinns mestadels filmer icke äldre än året. Ett välkänt fenomen, men inte desto mindre intressant. Vilka parametrar styr listorna i denna riktning? Är nya filmer alltid bättre? -Nej, svarar de flesta. Ändå hamnar de alltid högst upp. Är det publikens minne som sviker? Har de glömt allt de sett före det här året? Kanske det ligger närmare sanningen. Det verkar åtminstone som om väldigt många, på ställd fråga, inte kan nämna en enda film som är äldre är 5 år. Mediahausse spelar naturligvis en stor roll i detta skådespel. Det media rapporterar stort om, blir stort. Vare sig det är bra eller dåligt.

Lika anmärkningsvärt är att det plötsligt blir finkultur igen om filmen är över 30 år gammal. Många filmer som ansågs vara ordinära när de släpptes har på senare år fått hög status. Filmer som är mellan fem och trettio år gamla vill ingen ta i ens med tång. Alla b-filmer finns i denna kronologiska kategori.

The Lord of the Rings är på väg att drabbas av detta öde. Från att ha varit ansedd som det absolut största som hänt filmvärlden, till att bli något som katten dragit in. Likadant med Star Wars Episod 1-3. Jag ser i min kristallkula att även Avatar kommer att drabbas av sanna öde inom fem år.

Star Wars Episod 4-6 är däremot över trettio år (Ok, Jedins återkomst är i alla fall nästan trettio år gammal.) och lyfts till skyarna av tittarna.

Nä, skämt åsido. Dee finns naturligtvis filmer som klarar sig från tittardöden, men ändå tycker jag att listor som till exempel IMDb Top 250 verifierar mitt påstående på något vis.

Vad är det som får folk att rata filmer från till exempel 90-talet? Varför beröms, eller ens benämns de bara inom vissa kretsar? Kommer Lightspeed att komma in på IMDb Top 250 om trettio år?

Inte omöjligt.

Ang. Film i den tredje dimensionen

Vad är film för dig? Vad är film för mig? Hur ser vi på det vi ser på när vi sätter oss i biomörkret? Intressanta frågor och frågor som har aktualiserats för mig i och med 3D-filmens återintåg.

Likt alla tidigare försök med 3D-film som dött ut så kan man lätt tro att gimmicken även denna gång kommer att vara kortlivad. Men med stöd från tunga profiler i branschen så kanske 3D-film med sin dödande digitala teknik, dyra biljettpriser och halvdana upplevelser kommit för att stanna? Viruset har blivit immun mot den goda smaken och allt svinvaccin i världen kan inte stoppa den från att förstöra vårt framtida filmarv.

3D som spektakel är helt klart charmigt. Att gå hand i hand med sin söta High School-flickvän som måste vara hemma innan 22:00 och se Hajen 3 i 3D är väl ett drömscenario vi alla velat uppleva. Ingen tvekan om den saken. Så att traditionen lever vidare med spektakelfilmer som My Bloody Valentine 3D och The Final Destination ser jag inget fel på. Ska underhållningskrafs gå upp på biograferna kan det väl lika gärna gå upp i 3D?

Men när Del Toro tillkännager att diskussioner kring The Hobbit i 3D förekommer och Scorsese pratar om att Precious kunde ha varit ypperlig i 3D – då måste jag reagera.

För jag ser filmer som konstverk. När jag går på bio tittar jag på ett inramat verk i två timmar. Det spelar ingen roll om man använt en Fincherianskt perfekt pensel eller målat med dokumentär teknik – det är en tavla. Det är en tavla i två dimensioner som jag under två timmar får chansen att analysera, påverkas av och beundra.

Blues Brothers - snygga glasögon men inte 3D

Filmer i 3D är och kommer aldrig vara tavlor. De är istället sådana där 3D-bilder man krossade ögonen för att försöka framkalla en bild ur i mammas veckotidningar. Så länge man sitter med fåniga glasögon på sig (i mitt fall ovanpå mina vanliga glasögon) och 3D-upplevelsen i stort sett består av två flimrande 2D-fält med ett avstånd emellan sig så kommer det inte att kunna bli en Da Vinci – på sin höjd ett av de där hologramomslagen som prydde vissa Spider-Man tidningar när jag gick i mellanstadiet.

Och precis som jag kan tycka det är coolt att vrida och vända på ett hologramomslag kan jag tycka det är häftigt att få yxor slängda mot mig i biomörkret. Men Avatar var, utöver alla sina övriga brister, inte en orgasmisk 3D-upplevelse och att se ett Gus Van Sant independentdrama i 3D kommer aldrig att bli det. Du kan sitta där bredvid mig i biomörkret med dina fåniga Blues Brothers brillor och hoppas att det här är framtiden, men det var säkert även du som trodde det när ögat ploppar ut mot publiken i Friday The 13th: part 3 in 3D.

Du står där med din View-Master leksak och klickar fram bild efter bild på blå Pocahontassmurfar medan jag står och detaljstuderar Mona Lisa – och hon ler mot mig i all sin tvådimensionella skönhet.

Avatar 2?

Den här texten innehåller spoilers från Avatar.

avatar

Jag satt precis och läste på aftonbladet, på en liten sidoartikel så stod det ”Avatar får uppföljare – med Sigourney?”. I artikeln står det att James Cameron vill göra en uppföljare och att han redan har frågat skådespelerskan Sigourney Weaver om hon vill vara med i en uppföljare, men hon dog ju faktiskt. Jag tycker att det här känns som ryktet som kom efter Titanic, att den skulle få en uppföljare där det visade sig att Jack  inte dog i vattnet och att han på något sätt kom i land och letade upp Rose. Kan detta vara ett sådant rykte, eller kommer det faktiskt dyka upp en ny film om det blåa folket?

Alex Proyas Dracula… eller Vlad

Har vi inte sett alla sidor av Dracula? Vi har fått Lugosis eleganta tolkning, den råttlika och motbjudande porträtteringen i Nosferatu och en mix dem emellan i Coppolas film. Vi har till och med fått se Gerard Butler spela Dracula i Cravens och Lussiers teenslasherversion. Är inte karaktären uttömd?

Tydligen inte, för nu ska Knowing regissören Alex Proyas ge sig på Dracula – fast dock inte fokusera på mannen i kappa och vassa gaddar utan på den verkliga och grymma Vlad the Impaler. Det och en budget på över 100miljoner dollar kanske kan ge oss storslagna stridsscener och pålspetsande?

Alex Proyas som byggde upp sitt varumärke med The Crow och Dark City körde ju det sedan i botten med glättiga I, Robot och Knowing. För även om I, Robot var måttligt underhållande är det ju en Conversebesudlad petitess och Knowing var ju skrattretande amatörmässig. Men stoppar man in Nicholas Cage i huvudrollen så kan det allt för ofta bli så.

Mitt förtroende för Proyas är inte stort och jag tippar på att vi kommer få se ett glättig, B-filmsosande CGI-fest utan vare sig tyngd eller kvalité. Och valet av Sam Worhington som Vlad får mig att tro ännu mindre på projektet. Har absolut ingenting emot Worhington utan tycker han gjorde en bra insats i skitdåliga Terminator: Salvation, en bra insats i undermåliga Avatar och troligtvis en bra insats i den förhoppningsvis bra Clash Of The Titans. Men Vlad borde väl inte se så snäll och söt ut som Worhington – han borde väl mer ha utseendet som Todd McFarlanes actionfigur. Eller?

Week in Review: Vecka 1

Vi går in i 2010 med förhoppningar om ett starkt filmår. Flera intressanta titlar ligger uppradade under året som ett pärlhalsband och det kommer bli en finfin start på decenniet.

2010 har också inletts med flera mer eller mindre intressanta filmnyheter och rykten. Här kommer ett axplock av årets första skörd: 

Vi börjar med ett par bra nyheter:

James Bond 23 får sig en regissör

Verkar som att MGM lyckats få Sam Mendes intresserad av att regissera Bond23. Detta låter lysande. Det är ypperligt av MGM att ha ambition att knyta till sig ”riktiga” regissörer till Bond-filmerna. Stor respekt! Synd bara att man inte lyckades fånga upp Greengrass innan han gav sig av och gjorde de lysande Jason Bourne-uppföljarna.

Länk

Avatar får sig en uppföljare

James Cameron pratar om en uppföljare (eller trilogi) till Avatar. Jag har inte sett Avatar än och troligtvis kommer jag inte falla pladask för den, men vill Cameron fortsätta att utforska Pandora så måste man bara respektera det. Även om han egentligen borde gå tillbaka till Terminator-universumet. 

Länk 

Aronofsky står upp upp för Robocop

Darren Aronofsky har sedan en tid tillbaka knutits till en Robocop uppföljare/remake. Kan det bli bättre? Kanske om Fincher skulle regissera en Nightmare On Elm Street-film, men annars kan nog inte många projekt få en lika upphetsad som det här.

Nu har Aronofsky visat att han har kurage också. När producenterna vill göra Robocop till ett 3D-spektakel så säger han nej. Och när Aronofsky säger Nej så är det nej som gäller! 

Länk

Men allt är inte bara underbart, här nedan kommer några nyheter som inte är lika positiva som ovan.

Nightmare On Elm Street ser fortfarande piss ut.

Är man dum nog att köpa The Final Destination på Blu-Ray så får man med lite material om Nightmare On Elm Street-remaken. Några nya klipp, en bakomvideo och intervjuer med Jackie Earle Haley men det ser fortfarande lika oinspirerat ut. Verkar inte skilja sig mycket från originalet eller tillföra något nytt så därför är denna remake onödig.

 Länk

Kevin Smiths nya hockeyfilm.

Alla Kevin Smiths filmer efter Clerks har varit halvtaskiga, men självklart finns det en grupp människor som ”måste” älska dem. Hans senaste film Zack And Miri Make A Porno var en blek kopia av en Apatow-film och Cop Out verkar inte bli mer än en lång gäspning. Så orkar man bry sig om att Smith gör en hockeyfilm? Nej, verkligen inte. Han borde lägga ner komedi-tjaffset för tillfället och dra igång Red State istället!

Länk

Bråk om Spider-Man 4

Det bråkas om manuset, om valet av skurkar och allt möjligt. Sam Raimi vill ha Malkovich som Vulture vilket låter som en dålig idé, Ben Kingsley är det enda rätta. Det enda som kan rädda filmserien är att få bort Raimi, låta Marvel själva ta över produktionen och göra om allt från början. Spider-Man serien var dömd att misslyckas redan från den Power Rangers-osande första filmen.

Länk

Ghost Rider uppföljare

En uppföljare till den riktigt dåliga Ghost Rider låter inte som en bra ide. Men när Mark Steven Johnson plockades bort som regissör ljusnade det lite? Men sjävfallet ska pest bytas ut mot kolera och nu är David Goyer aktuell som regissör. Kombinationen Goyer och en godis-ätande Nicholas Cage kan inte sluta bra.

Länk

 

Helgens TV-filmer: Julafton

ChristmasTv

TV4 11:30 Pippi Långstrump på de sju haven

Minns den som otroligt spännande och ”larger than life” när jag var liten. Den enda Pippi-filmen som kan konkurrera på ett fantasiplan med filmer som Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta.

TV4 Film 13:30 Klappjakten

Den ultimata julfilmen. Arnold Schwarzenegger är desperat att få tag i en speciell actionfigur i julklapp till sin son. Den ”roliga” ”komikern” Sinbad sätter spikar i julen. Arnolds son spelas av Jake Lloyd som är mer känd som unge Anakin Skywalker i Star Wars Episod 1: Det mörka hotet.

TV400 17:45 Scrooged – spökenas hämnd

Rolig komedi med Bill Murray baserad på Charles Dickens En julsaga. Räcker gott om du inte har lust att ta dig in till biografen och se den senaste versionen med Jim Carrey.

TV8 21:00 Tro, hopp och kärlek

Inte alls dum dramakomedi av och med Edward Norton som har med sig Ben Stiller och Jenna Elfman. Blir ni klara med julfirandet tidigt, är det här absolut inga fel att bädda ned sig i TV-soffan till.

TCM 21:00 Ben-Hur

Trots nya filmer som Avatar kanske det här är filmen som genom alla tider kommer att kännas störst. Massor av maffiga scener som vore helt omöjliga att återskapa och en, om inte karismatisk, så i alla fall respektingivande Charlton Heston i titelrollen.

TV4 23:15 Rambo III

För dig som behöver bearbeta frustrationen efter en misslyckad julklappsutdelning. Betydligt mer underhållande än den överskattade tvåan och sätter nivån på hur dum en Rambo-uppföljare bör vara.

TV400 00:35 Pretty in Pink

Söt romantisk komedi som är skriven av nyligen bortgångne John Hughes. Molly Ringwald är den fattiga studenten som blir kär i Andrew McCarthys överklassgrabb.

TV400 02:10 Wayne’s World

Riktigt kul komedi med Mike Myers som nu för tiden är mer känd som Austin Powers. Wayne och Garth är två välvuxna tonåringar som gör liten hårdrocksshow från Waynes källare, tills de upptäcks av en stor TV-producent.

TV3 02:20 Bröderna Grimm

Underskattat sagoberättande av mästaren Terry Gilliam. Matt Damon och Heath Ledger glänser och Peter Stormare har en rolig biroll. Låt hela familjen sitta uppe till julottan.