Enligt hemsidan antiwar.com så har 4424 Amerikanska soldater omkommit sedan kriget i Irak inleddes. Vad få av oss vet är att varje stupad soldat föräras med en egen eskort som följer med kistan hela vägen till sista vilan. Det är en sådan resa som Taking Chance tar oss med på.
Kevin Bacon spelar överstelöjtnant Michael Strobl, pappersvändare på Pentagon. Strobl har som uppgift att i förhållande till militära förluster, d.v.s omkomna soldater, räkna ut och rekommendera behovet av truppförstärkningar i Irak. Varje dag går han igenom listan på den omkomna, namn, rang och hemstad. En dag dyker det upp ett namn som får Strobel att reagera. Efter namnet Chance Phelps står nämligen hans egen hemstad. Strobl har plågats av att dag ut och dag in följa truppernas förluster, samtidigt som han skall försöka motivera sina överordnade att skicka förstärkningar. Strobl ansluter sig till de frivilliga eskorterna, som oftast består av soldater av lägre rang, eller anhöriga inom det militära, trots att hans enda anknytning till Phelps är hemstaden. De frivilliga samlas på militärens anläggning i Dover, där de omkomna förbereds inför den sista vilan. En efter en blir kistorna med kvarlevorna klara och får lämna anläggningen med sin personliga eskort vars uppgift är att övervaka varje moment på resan.
Taking Chance är baserad på verklighetens Michael Strobl och hans reflektioner från sin resa. Efter ett eskortuppdrag skall resan dokumenteras, eventuella problem tas upp och förslag på förbättringar ges. Överstelöjtnant Michael Strobl, tagen av de känslomässiga och respektfulla bemötanden han upplevde på resan, fann sig skriva ned en 20 sidor lång och känslomässig berättelse istället för en vanlig dokumentation. Och det är just möten med människor, med olika bakgrund och olika inställning till Usa:s medverkan i kriget som är själva kärnan i filmen. Nog för att den mest avvikande åsikten som uttalas lyder på ett ungefär såhär: ”Jag vet egentligen inte vad vi gör där borta”, men då ämnet väcker starka känslor samt att filmmakarna inte ville fälla någon skugga över Chance Phelps insats i kriget är det förståeligt att eventuell kritik mot kriget i Irak inte står i fokus utan mest finns där som en undertext till historien, något som kan läsas mellan raderna och som nog känns mer eller mindre påtaglig beroende på vår egen inställning till kriget.
Jag kan verkligen se värdet av filmen för en Amerikansk publik, som får se något som tidigare inte dokumenterats i någon större utsträckning och som militären mer eller mindre hållit för sig själva. För den svenska marknaden tror jag att målgruppen är begränsad till antingen Kevin Bacon fans, eller personer med ett specialintresse för Usa:s medverkan i krigen i Irak eller Afghanistan.
Senaste kommentarer