Peter Sellers (1925-1980) brukar inte sällan kallas för världens roligaste man. Han var mest känd för sin mimik, sina dialekter och kanske framförallt för sin närmast osvikliga komiska timing. James Bond-parodin Casino Royale från 1967 är verkligen ingen speciellt lyckad film, men tack vare en liten scen med Sellers där han gör honnör är den trots allt sevärd. Få är förunnade den talangen.
Hans mest kända filmer är förmodligen de om Rosa Pantern, där han snubblade runt i rollen som Inspector Clouseau och blev älskad av hela världen. Andra minnesvärda prestationer är givetvis hans multipla roller i Dr. Strangelove som han även kom att Oscars-nomineras för, den Clouseau-besläktade indiern i The Party och svanesången som Mr. Chance i Being There.
Ingen av dessa är dock med i Atlantics ”Peter Sellers Collection” som gjordes tillgänglig tidigare i år. Här får vi istället ta del av kriminalkomedin ”Bara få kan skoja så” (The Wrong Arm of the Law), ”Helyllesabotören” (The Battle of the Sexes), ”Oss mördare emellan” (The Naked Truth) samt ”Toreadorvalsen” (Waltz of the Toreadores). Tyvärr handlar det egentligen mest om mellanfilmer som bäst och ingen av dem är egentligen något för någon annan än de riktiga Sellersfanatikerna. Boxen känns snarare som ett slags stickprov på brittiska komedier mellan 1957 och 1963.
”Helyllesabotören”, vars svenska översättning egentligen är betydligt mer passande än originaltiteln är förmodligen den bästa. En småputtrig och väldigt brittisk komedi, där en stramt hållen Sellers får agera en slags bakåtsträvande kraft på en någorlunda underhållande vis. Godkänt betyg kan det möjligtvis även bli till ”Oss mördare emellan” som är ett slags fars om några celebriteter som utsätts för utpressning av skamlös skvallerpressjournalist. ”Toreadorvalsen” känns väldigt malplacerad som komedi. Visst, Sellers har några kul repliker i inledningen, men detta är snarare ett ganska deprimerande drama om att ha missat det viktiga i livet. Tyvärr är det ingen speciellt bra film. Klart sämst är kriminalkomedin ”Bara få kan skoja så” om skurkar och poliser som tvingas samarbeta mot en ny fräck liga. Stel och föråldrad från början till slut.
Tyvärr lider samtliga filmer av att inte ha åldrats speciellt väl, utan känns i mångt och mycket som något man skrattade åt för sisådär femtio år sedan. Nu känns det mest som museiföremål. Om man bortser från att ”Toreadorvalsen” är icke-anamorfisk är dock kvaliteten helt klart godtagbar på samtliga titlar. En skräp får man räkna med, men aldrig något som stör överdrivet mycket och ljudet fungerar fint det med.
Däremot känner jag inte att jag direkt kan uppmana någon att köpa boxen om du inte är ett inbitet Peter Sellers-fan som redan sett dig less på klassikerna och känner ett behov av att komplettera samlingen. Alla andra kan hellre se om valfri Rosa Pantern-film.
Senaste kommentarer