Vilket är det mest framgångsrika sättet att nå ut med sin produkt? Mycket kan kännas väl beprövat, men Familjen Jones ger begreppet dold marknadsföring en helt ny innebörd. Istället för att sätta upp affischer, annonsera i tv eller kanske knacka dörr kan man göra karriär som levande reklampelare. Hela ens liv – kläder, prylar, intressen – är det olika företag som styr och sponsrar. Det gäller bara att framstå som väldigt framgångsrik och vara i toppform, att snabbt göra sig populär och att hela tiden omge sig med de senaste prylarna och kläderna. Man måste också vara beredd att leva i rollen, med andra ord arbeta dygnet runt – ingen möjlighet att vara sig själv eller leva ut sina personliga drömmar. Otänkbart? Ja självklart. Men det väcker onekligen spännande tankar. Är vi också skådespelare med olika roller i det privata och det offentliga? Vad är egentligen äkta? För att inte tala om människans materiella behov och avundsjuka.
Karriäristen Kate Jones (Demi Moore) är van vid att byta både make, barn och hem. Efter många år i branschen och med stigande försäljningsresultat är hon också ansvarig för att resten av ”familjen”, sköter korten rätt. Direkt efter inflytten i det nya kvarteret börjar hon synas på de rätta ställena, och göra sig vän med de rätta personerna. Eftersom yrket går ut på att influera andra ägnar Kate och den nya maken Steve (David Duchovny) dagarna åt aktiviteter som yoga, ansiktsbehandlingar och golf. Men Kate blir snart orolig för att övriga familjen ska förstöra deras framgångar, inte minst makens försäljningssiffror går åt fel håll. Steve Jones är inte bara fejkad familjefar, han är också ensamstående pappa som aldrig riktigt lyckats.
Filmvärlden är överöst med skildringar av komplicerade familjerelationer, men att leva som Familjen Jones sätter verkligen – inte alls oväntat – allt på sin spets. Bakom den välstrukna fasaden finns fyra för varandra okända individer som inte bara ska leva, utan också skådespela tillsammans och inför varandra. Ingen blir väl knappast förvånad när verkligheten till slut hinner ikapp dem. Natten när den vuxna dottern oväntat kryper ner i pappas säng blir startskottet för en rad händelser som alltmer nöter sönder den välpolerade ytan. Pappa Steve agerar känslomässigt och tröttnar snart på att inte kunna föra ett normalt samtal, dottern lever ut sina sexuella fantasier på fel personer, för att inte tala om sonens problem med kärlekslivet. Kvar står mamma Kate som identifierat sig med sin karaktär och har svårt att acceptera förändringarna.
Demi Moore gör en riktigt lovande och spännande rollprestation som Kate Jones. Rollen är stark och väl genomarbetad till skillnad från Steves så vanligt förekommande mesighet och känslostormar. Varför måste man blanda in en kärlekshistoria som bara gör slutet så snuskigt förutsägbart? David Duchovny hade varit grym som lite bitter och cynisk, eller han kunde i alla fall bjuda på en gnutta nytänkande galenskap. Berättelsen hade vässats av lite nya idéer, varför inte låta tonårsbarnens identitetsproblem ta större plats? Nu känner man sig snuvad på den karamellen, som faktiskt bjuder på en del överraskningar.
Medelbetyget förstärks ändå av att Familjen Jones är en film i rätt tidsanda som sätter tankarna i gungning. Ibland anar man också en härlig självironi, som när Kates väninnor står i kö för att testa hennes senaste inköp, en talande toalett. Konsumtionshysterin har uppenbarligen inga gränser.
Senaste kommentarer