Be-Bop-A-Lula med Thåström hela jävla dan

Kära läsare. Du kan med fördel trycka på play och lyssna på en fantastisk låt medan du läser recensionen.

Thåström har varit en fast punkt i min tillvaro i 20 år. Jag kom i kontakt med honom första gången 1987 när jag fick singeln 19hundra80sju för att jag varit duktig hos tandläkaren, men det var den självbetitlade solodebuten som startade allting när jag fick den i julklapp 1989. Thåström var den första artisten jag kände var min egen och som jag kunde stå bakom oavsett vad andra tyckte om honom. 1991 blev jag helt besatt av honom. Xplodera mig 2000 släpptes och min kusin lärde mig vad Ebba Grön var. I augusti samma år såg jag Thåström live första gången. Min första riktiga konsert (att jag såg Carola och Bröderna Herreys på 80-talet räknas inte) och jag gick dit själv, 13 år gammal.

Efter det följde några märkliga år när Thåström ägnade sig åt industrirock med bandet Peace, Love and Pitbulls. Jag fortsatte lyssna eftersom det var Thåström, men jag gick hela tiden och hoppades på att han skulle göra riktig musik igen. Det fick jag vänta på till 1999 då solo-comebacken Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal släpptes. Efter den skivan har varje Thåström-skiva känts som hans sista. Texterna har blivit personligare och mörkare och det är tungt att lyssna på sin gamla hjältes dödsångest på senaste skivan (Kärlek är för dom). Jag blir helt enkelt orolig för honom och inser att han inte alltid kommer att finnas.
När jag läser intervjun som finns med i nysläppta boxen Be-Bop-A-Lula Hela Jävla Dan verkar min oro vara obefogad. Thåström verkar glad och berättar att han redan planerar sin nästa skiva. Medan man väntar på den kan man köpa den här samlingen som innehåller en del godbitar. Boxen är tredelad:

1. Be-Bop-A-Lula Hela Jävla Dan (finns även som enkel-CD)
En helt vanlig samlingsskiva. Thåström själv står bakom urvalet och har plockat låtar från alla soloskivorna med undantag för Det är ni som e dom konstiga. Det enda som sticker ut för oss som redan har orginalskivorna är en remix av Ståaldrigstill och en alternativ mix Kort biografi med litet testamente. Alla låtarna är givetvis fantastiska och en bra introduktion för de som inte varit bekanta med Thåström tidigare.

2. Kompost
Peter LeMarc släppte en skiva med nyinspelningar av sina gamla låtar för några år sedan. Tydligen var han inte nöjd med produktionen och ville göra om och göra rätt. Denna sida finns även hos Thåström och på Kompost bjuder han på uppdaterade versioner av tråkiga Imperiet-låten …som eld och bästa Imperiet-låten Jag är en idiot. Den sistnämnda är jag väldigt glad över att äntligen få på skiva. Hoola Bandoola Band-låten Keops pyramid har Thåström tidigare släppt akustisk som b-sida. På Kompost har en version med kompband smugit sig in. Thåströms tolkning piskar fortfarande orginalet, men den akustiska versionen var nervigare än den här. Några andra covers har också fått plats på skivan, men till större delen består den av osläppta versioner av redan släppta låtar. För det mesta bättre versioner.

3. Olympen 060317
Nu kommer vi till anledningen att jag skriver om musik på dvdforum: Tredje skivan är en DVD!
Thåström är känd för sin integritet och satte stopp för ett DVD-släpp av Imperiets sista konsert. Tydligen kunde Imperiet inte stå för den, eller hur det nu var. Jävla trams! Det är 20 år sedan! Någon av medlemmarna hävdade (i Imperiet-boxen som släpptes tidigare i år) dessutom att sista konserten var fantastisk. Varför kan de inte låta oss som inte var med på den tiden ta del av den?

DVD:n som följer med i den här boxen är inte en hel konsert, men vi får i alla fall åtta låtar (45 minuter) från konserten i Lund 18 mars 2006 (jag misstänker att informationen på Thåströms hemsida stämmer bättre än datumet på omslaget). Första halvan är lite sömnig, men de fyra sista låtarna är fantastiska. Alla vill till himlen låter som vanligt bättre live än den 20 år gamla studioversionen. Imperiet-låten Du ska va president är långsam och tung och Om Black Jim kan jag lyssna på hur många gånger som helst. Pianoversionen av Ingenting gör mig är fantastisk, men snarlik den som finns på Kompost. Och det är här problemet med urvalet ligger. Med undantag för Du ska va president återfinns samtliga låtar från DVD:n på de både CD-skivorna. Hade inte Thåström, Pange Öberg och Svante Lodén, som valt ut låtarna, kunnat välja låtar som inte redan fanns i boxen? Jag tittar på låtlistan från Olympen-konserten och ser att Främling överallt, The Haters och Höghussång, som Thåström talar varmt om i intervjun, spelades då. Varför har inte de hamnat på DVD:n? Eller Imperiet-låten Kriget med mig själv?

Men jag tänker som jag gjorde när Thåström fjantade runt med Peace, Love and Pitbulls: ”Det är i alla fall Thåström”.
En sak till. Missa inte Thåström när han uppträder i Skavlan på SVT1 kl 21:00 i kväll.