Terminator Salvation: Director’s Cut (Blu-ray)

Ibland har man det bra. Då får man den senaste Terminator-filmen hemlevererad i god tid innan amerikansk release och ytterligare nån vecka innan den svenska. Det är en ganska stilig utgåva som skryter med ”Director’s Cut” på omslaget, och utlovar en barnförbjuden (eller ”rated R”) version av filmen. Det är ju intressant, för vem vill ärligt talat se en nedtonad och barnanpassad mördarrobot från framtiden?

Men jag ska inte gnälla om våldsfilmer för barn. Inte idag, i alla fall. Jag vet inte om det finns någon idé att gå över vad jag tycker om filmen, eftersom det är ungefär samma som alla andra tycker: den är hyfsat välgjord, har högt tempo men är fattig på riktiga karaktärer, trots att den har flera bra skådespelare i rollistan och trots att de gör vad de kan. Det är också lite väl mycket lekstuga, ibland får jag intrycket att jag tittar på Transformers Salvation.

Problemet jag har med den här filmen och den här utgåvan är att den fokuserar på regissören, med titeln ”Director’s Cut” av en film där problemen i mina ögon ligger hos honom. McG har ett hyfsat öga för action, och han har tonat ner de flesta av sina mer epilepsi-framkallande ticks i den här filmen. Kort sagt: det här är McG ”på allvar”. Resultatet är en film som är grå och platt och ful och actionscenerna är sådär lite lagom kinetiska. Det McG kan är att ”sälja fart” – dvs få mig i fåtöljen att känna som om det verkligen går undan när Christian Bale drar iväg ovanpå en kidnappad robotmotorcykel (eller vad fan det nu kan kallas). Det han inte kan är ”sälja vikt”, dvs att landa ett slag eller en explosion på ett sätt som får mig att säga ”oof!”. Cameron är mästare på det. om ni inte tror mig, kolla in Terminator 2 och titta särskilt efter hur han använder ljuddesign och klippning för att få Arnold att verka både stark och tung som en stridsvagn. Således är T4 som bäst när det går undan, hyfsad i karaktärsscenerna och som sämst när det faktiskt börjar bli dags för det jag vill se i en Terminator-film: tung action.

…och McGs Director’s Cut, då? Har hans vision blivit komprometterad av krassa ekonomiska intressen, har en briljant film dolts genom skapade logikluckor och saknad karaktärsinstinkt? Tja, några scener är lite blodigare och Moon Bloodgood klär av sig naken, vilket naturligtvis ger filmen en omedelbar ”R”-stämpel. Tilläggen är korta och onödiga, och efter att ha sett McGs Directors Cut av Terminator Salvation har jag insett att han inte hade mer att komma med än så här. Han är som en extra talanglös Michael Bay.

…och det är INTE menat som en komplimang!

Men om man nu prompt envisas med att äga den här filmen så kan jag nämna att DTS HD-spåret är en ganska god anledning (när nu de tillagda 3 minuterna i Director’s Cut-versionen inte är det) att slänga ut sina surt förvärvade slantar. Det är precis blytungt, och jag blev orolig att grannarna faktiskt skulle börja banka i väggarna, något de inte ens gjorde när jag såg Transformers: Revenge of the Fallen.