Nyligen läste jag på SFs hemsida om filmen Hur många Lingon finns det i Världen. Där står att läsa: ”Alex, 27 är en stor egoist och har misslyckats med det mesta i livet. Han har 
en usel relation till sin flickvän och är dessutom arbetslös. När han så äntligen får ett jobb på Hudiksvalls Kommun vet han inte riktigt vad han ger sig in i. Plötsligt befinner sig Alex som ledare för ett gäng utvecklingsstörda och dom får honom steg för steg att se livet med nya ögon. Alex inser att alla människor är lika värda och har samma möjlighet att växa bara man visar förtroende och respekt. Alex inser också att ensam inte är stark utan tillsammans med andra blir man stark.”
Det är inte utan skam som jag erkänner att min första åtgärd var att hamra fram en tirad, så svavelosande och fylld av hat att mitt tangentbord vägrade att låta mig trycka Backspace på två timmar. När jag återfått mitt färgseende och plockat skärvorna av min krossade tekopp ur handflatan så läste jag igenom det jag skrivit och insåg att dvdforum.nu aldrig kan publicera något sådant. Det var troligtvis orättvist av mig att blanda in nazismen, och karatesparkar mot halsen är ju olagligt… Jag insåg också att syftet med filmen säkert är gott, att det kanske finns personer ute i samhället som behöver få förklarat för sig att alla människor har ett värde och att det är fel att driva med handikappade och utvecklingsstörda. De människorna kanske till och med får en orsak att reflektera över sin attityd om de ser filmen.
Eller så har jag missupfattat saken helt. Den kanske inte alls är en självgod predikan för kören, en bekräftelse för herr och fru Medelsvensson av deras vidsynthet. Den kanske är ett gripande och livsbejakande drama där några av karaktärerna råkar vara utvecklingsstörda. Om så är fallet borde kanske SF byta ut texten på sin hemsida mot en som inte får mig att vilja begå folkmord.
/AKz
Jag har ingen som helst aning om vad du yrar om. Vad är det du blivit arg på? Vad har The Ringer med saken att göra? Vad är det för fel på SF:s synopsis (förutom kanske att det inte är PK att använda ordet ”utvecklingsstörd”, men det tror jag inte)?
Cactus: The Ringer handlar om en ung man som lär sig att utvecklingsstörda också är människor, och det som gör mig arg är att filmskaparna tror att de skall utbilda mig i sådant som alla människor faktiskt bör veta – nämligen att alla människor har ett värde. Kopplingen de två filmerna emellan var det meningen att du skulle lista ut själv, det var liksom det som var skämtet (inte jätteroligt, men ändå). SFs hemsida beskriver en film som är som en extra nedlåtande utbildningsfilm ifrån 70-talet. Sådana här filmer har också en tendens att skapa en moralkaka för att använda som ursäkt för att kunna driva med utvecklingsstörda (The Ringer gör t.ex. detta), ett sorts ”get out of jail free card” – ”titta, vi menar väl”! Nu har jag inte sett ”Lingon” ännu, vilket framgår av texten, men det tänker jag inte heller göra.
Redigerad för tydlighet.
…och det är vad du får ut av synopsisen? Ta av dig dina färgade glasögon…
Om du har sett The Ringer så vet du att man knappast driver med utvecklingsstörda, utan snarare med oss ”vanliga” som oftast har – vare sig man vill eller inte – en viss nedlåtande inställning till ”CP-störda”, ”mongo” och så vidare. Det jag får ut av trailern för ”lingon” är samma sak, nämligen att det är vi ”vanliga” som får oss en känga, och när vi skrattar åt repliker som ”jävla snöre, jävla sko” och ”gud, vad tråkiga ni är” så skrattar vi för att vi inte väntar oss att dessa ”utvecklingsstörda” ska vara lika vanliga som vi.
Ser man dessa filmer och skrattar åt de handikappade, då har man stora problem som ingen sån här film ändå kan hjälpa. Jag och min flickvän tänker gå på premiären av ”Lingon” som verkar vara en bra film.
Jag ska också lägga till att hela annonsen andas äcklig självgodhet, vilket är det som gör mig mest upprörd. Att de tror att den attityden skall locka mig till biografen är HELT otroligt. Jag tyckte att det var uppenbart, men det kanske bara är jag som tycker så.
”Ser man dessa filmer och skrattar åt de handikappade, då har man stora problem som ingen sån här film ändå kan hjälpa.” – Exakt, vilket är hela min poäng.
Det jag inte förstår är varför du tror att det kommer att hända? Dessa två filmer handlar inte alls om att skratta åt handikappade. Inte heller framställs dessa handikappade som något humoristiskt. SF:s synopsis säger till mig att den handlar om en ”vanlig” kille som lär sig en läxa. Jag har fortfarande ingen aning om varför du blivit arg.
Mitt citat ovan handlar just om att man inte kan skratta åt dem eftersom filmerna inte har skämt på handikappades bekostnad. Man måste vara skadad för att garva åt nåt som inte finns. Du verkar fixerad vid att dessa filmer är just full av såna skämt.
Själv blir jag betydligt mer irriterad över ”I rymden finns inga känslor” där Aspergers framställs i en mycket överdriven nivåsom i princip övergår till autism. Det gör Aspergers en björntjänst och hjälper knappast allmänhetens förståelse för sjukdomen.
OK, så här: Det är HELT självklart att alla människor har ett värde och förtjänar respekt, och därför är det en speciell typ av idiot som skrattar åt handikappade. De kommer troligtvis inte att se den här filmen och bli omvända.
Problemet *för mig* är att handlingsbeskrivningen *klart och tydligt* beskriver att det vi ska få här är en moralkaka, en lektion i hur man skall se på handikappade. Det innebär att de som kommer att gå och se filmen är personer som önskar få sin världsbild bekräftad och en dunk i ryggen för att de är så duktiga och vidsynta, och eftersom filmen marknadsför sig så så innebär det att den gör antagandet att jag ingår i den gruppen av människor. Det gör mig arg.
Är det inte så att filmen ”bygger på verkliga händelser”…… Glada Hudiks-teatern som gjort internationell karriär med sin Elvis-föreställning……
Har för mig att det gjorts en dokumentär om ”Alex” som visats på SVT vid minst ett tillfälle.
Hur som helst sår ju SFs sammanfattning av modellen ”extra sockersötad honung gullegull” och inget som lockar mig till att se filmen (troligt är att jag inte sett den ändå…..).
Håller med skribenten, just i det avseendet att man skaffar sig ett alibi åt att skratta åt utvecklingsstörda genom att servera en präktig moralkaka (som är så självklar att det inte går att beskriva).
Jag och en kompis skrev för några år sedan en outline till en film om en varslad fabriksarbetare, tillika smygrasist, tillika korpfotbollsfanatiker (naturligtvis spelad av Kjell Bergqvist) som via en AF-åtgärd tilldelas ett jobb på flyktingförläggning. Han lär sig övervinna sin främlingsfientlighet och coachar ett härlig gäng invandrare i korpfotbollsligen.
Hela skämtet med våran outline, var att den var en parodi på typiskt svenska feelgoodmoralkaksdravel. Storyn är i princip IDENTISK med denna, fast i annan miljö och det här är tydligen ingen parodi.
Nej, jag blir nog också lite förbannad. Kanske mest över torftigheten.