För ungefär ett år sedan såg jag Paranormal Activity i glada vänners sällskap. Vi såg den dock inte på bio, utan hemma i någons soffa, nedladdad. Vid den tidpunkten cirkulerade det uppenbarligen en hel del olika versioner av filmen på internet och den vi såg var inte samma som gick på bio. Framförallt var slutet avgjort annorlunda.
När jag såg nyligen gick på bio för att se uppföljaren (en ganska icke-skrämmande historia) , visade det sig i slutet att denna inte alls gick ihop med den klippning jag sett av första filmen. Skaparnas (visserligen ganska forcerade) ambition att foga samman de bägge filmerna samtidigt som de ändå låter uppföljaren leva ett eget liv, fungerade i slutändan inte alls på mig. Jag hade hört talas om det ”officiella slutet” i föregångaren och kunde tillsammans med mitt biosällskap i efterhand lägga ihop pusslet utan större ansträngning, men det förtog ändå en del av upplevelsen (som ju då var ganska platt redan från början).
Vad lär vi oss av det?
Att filmer med alternativa slut är irriterande?
Att Paranormal Activity är skräp och rider på den sedan länge uttjatade och tröttsamma linjen ”vi lurar dig att tro att det är på riktigt”. När ska någon ta ett nytt grepp och sluta kopiera? Närkontakt av fjärde graden är väl i samma dravel-genre.
FY
Alternativa slut må ju då vara, men alternativa klippningar som florerar och är omöjliga att hålla reda på? Tvi! (säger han som bara sett work print-versionen av Rob Zombies Halloween-remake…)
Tycker man första filmen (oavsett klippning) är skräp ska man nog hålla sig på milsvida avstånd från uppföljaren!
Vill man ens se filmer då de går på bio numera? det kommer så mycket i unrated och extended på dvd/blu-ray?