Dags att filma Neuromancer!

”The sky above the port was the color of television, tuned to a dead channel.”

Så börjar en av vår tids mest inflytelserika scifi-böcker. För den som inte känner till den så skrevs den 1983, och den då av teknik ganska ointresserade William Gibson myntade begrepp som Cyberspace och Microsoft. Den blandar högteknologi med smuts och förfall, neonbelyst kitsch med noir-stämningar, asiatisk företagskultur med västerländska rebell-ideal. Den handlar om en ung hacker som hyrs in av en artificiell intelligens för att ta sig in i ett svåråtkomligt datasystem med hjälp av en gatusamuraj vid namn Molly, med utfällbara rakknivar under fingernaglarna och ögonen täckta fastopererade spegelglas, och en före detta militär vid namn Armitage… och det är ungefär vad man bör veta om handlingen. Den tar fasta på många av de moderna frågeställningar som blivit på modet inom scifi: post-industriell dystopi, företag som megakonglomerat, skönhet som handelsvara, frågeställningar om verkligt vs. artificiellt liv och närvaron av en själ eller personlighet i en era när allting kan backas upp på hårddisk.

Som sagt, den är skriven 1983 vilket för mig när jag nu läste om den tedde sig som helt makalöst. Den framsynthet som Gibson uppvisar, den förståelse för teknikutveckling (även om många också skulle hävda att boken i sig bidragit till delar av den mnoderna teknikutvecklingen) som han besitter, och den träffsäkerhet med vilken han beskriver sin framtidsvärld är enorm. Han gör det också väldigt målande (se inledningsmeningen ovan), på ett sätt som gör det väldigt enkelt att se den mardrömsframtid han föreställer sig. Utan den boken hade till exempel The Matrix aldrig gjorts – det kanske finns de som hade tyckt att det var bättre, men det tycker inte jag. Precis som Matrix kommer Neuromancer också i et färdigt paket med två uppföljare: Count Zero och Mona Lisa Overdrive.

…och det är bara några av anledningarna till att jag har så svårt att finna mig i att det inte har gjorts någon film av den ännu. Det borde vara en total no-brainer! Men projektet har aldrig lyckats bli av, trots att exempelvis Chris Cunningham (världens bästa musikvideoregissör) har varit intresserad. Just nu håller den på att bearbetas av regissören Jospeh Kahn, med Hayden Christensen i åtanke för huvudrollen. Jag ryser vid tanken, inte på Christensen utan att regissören till Torque skall ta sig an den. Men det är dags att vi får en riktig version av Neuromancer till biograferna, och ärligt talat har han inte gjort tillräckligt för att jag skall känna mig säker på att han är helt fel för projektet.

Den som inte läst boken bör omedelbart leta upp den. Jag lovar att den inte är ett dugg mossig, bara cool, underhållande och överraskande modern.

/AKz