1997 gjorde Vincenzo Natali (som trots sitt namn är amerikan) en film vid namn Cube. En smart och budgeterad scifi-thriller med en till synes enkel premiss, som blev en kultklassiker. I rollerna ser vi bl.a. David Hewlett (Stargate: Atlantis) och Nicole de Boer (tv-serien Dead Zone).
7 främlingar vaknar upp instängda i ett fyrkantigt rum med sex dörrar, en på varje sida av rummet. Varje dörr leder till ytterligare ett identiskt rum. De måste lura ut vad de gör där, och hur man hittar ut – utan att dö i någon av alla gömda fällor…
2002 kom straight-to-video-uppföljaren Cube 2: Hypercube, som innehåller ungefär samma premiss men ökar på effekterna och krånglar till problemet lite extra. Enligt mig även detta en bra film som lyckas hålla intresset uppe trots att storyn är mer en variant av ettan än nånting annat.
2004 drog man i bästa Ringu-stil till med uppföljaren Cube Zero, men det är inte en vanlig prequel. Istället för att bara slänga in ytterligare ett gäng folk i en labyrint av rum med fällor så får vi istället följa med bakom kulisserna. Det är dessutom mer av en komedi än nånting annat. De flesta recensioner av filmen du kan tänkas ha läst sågar friskt, förmodligen mestadels för att de inte väntat sig detta. Själv tycker jag det är skitkul att man vågar snedstega på det här sättet och göra en kul avslutning på filmserien.
Jag vill rekommendera alla tre dessa filmer till dig egentligen, men jag förstår om du nöjer dig med att se ettan – för det bör du göra.
Cube är fantastisk, Cube 2 är horribel, Cube Zero är helt okej.
Jag måste som anonym påhejare dyka in och säga att jag nästan håller med er bägge. Cube är obeskrivligt fantastisk på alla plan, och Cube Zero är överraskande bra, enligt mig. Cube 2 är acceptabel tycker jag. Framförallt så har Cube 2 kvaliteten att man börjar fundera på varför de inte gjorde Cube 3 till 3D (alltså Cube 3D, precis som Jaws 3D osv…), och så kunde de repetera Hypercube-conceptet till 4e filmen och döpa den till Cube 4D. Vad skulle man ha för slags glasögon då?