Till skillnad från många av Lucio Fulcis senare filmer innehåller ”Don’t Torture a Duckling” väldigt lite ”gore” men när det väl dyker upp är det inte bara rikligt och skickligt gjort utan även ilsket och med ett ”budskap”, vilket understryks av Riz Ortolanis vackra musik (precis som Ortolanis musik i Ruggero Deodatos ökända ”Cannibal Holocaust”). Det är inte bara en av Fulcis bättre filmer; det är en av de bästa gialli som gjorts.
Med eller utan Ornella Vanonis sång? Det är bara att välja:
Endast musik:
Med sång (observera att videon nedan visar lite för mycket av handlingen):
Senaste kommentarer