Är Norge det nya Danmark?

Jag har alltid förknippat Danmark med att vara det ledande nordiska filmlandet. Mest beror det på filmer som exempelvis Pusher, I Kina käkar dom hundar, Blinkande Lyktor, Festen eller vad som helst som Lars Von Trier legat bakom. Detta pölseätande land kunde verkligen göra film. I Sverige har vi inte så jättemycket att skryta om egentligen. Det mesta verkar handla om poliser i olika scenarion eller bara filmer där Helena Bergström gråter. Visst finns där pärlor, men de är inte många till antalet i mina ögon. Bergman är för mig ett mysterium att man kan gilla. Men smaken är som baken.

På senare tid har jag tagit del av en mängd norska produktioner. Den ena nästan bättre än den andra. Dock är det nästan bara skräckfilmer jag sett – men detta är en filmform som vi absolut inte kan hantera här i Sverige. Norrmännen stoltserar med Fatso, Fritt Vilt 1 & 2, Rovdyr och Död Snö. Eller varför inte den underbara animerade filmen Kurt blir Grusom? Kanske har de alltid gjort bra filmer. Kanske är det bara jag som missat grannlandet helt och hållet? 

Men vi kan göra ett snabbt jämförande på vår dyraste produktion någonsin med Norges. I Sverige satsade vi på korsriddarna. Ett ämne som hade sin storhetsperiod för några år sedan. Kollar vi på Norge så är deras senaste storsatsning något helt annorlunda. Rent av Oscarsmaterial kanske? Filmen de stoltserar om handlar om nazismen. Ett ämne som brukar plocka hem Oscars för bästa utländska film. Filmen jag pratar om heter Max Manus. Dock har jag inte sett den än, men den verkar absolut intressantare än Arn Magnusson.