Inom många humanioraämnen är övergången mellan barndom och vuxenskap något som stöts och blöts i förbannelse. Myndighetsriter och mandomsprov bland olika kulturer har ständigt studerats då vi lägger stor vikt i att skilja barnet från den vuxne.
För mig verkar 2011, alltså det året jag fyller 31, vara någon slags gränsvärde. Kanske borde det hänt tidigare, kanske har jag dragit ut på det mer eller mindre medvetet men nu har jag i alla fall klivit över gränsen. Det kom som ett paket på posten, bokstavligt talat. Eftersom att vi här på filmforum jobbar på frivilligbasis är det ibland så att recensionsexemplar av diverse filmer dimper ner titt som tätt. Men ibland får vi även möjlighet att påverka urvalet själva. När den gode Rikard Eriksson frågade om någon ville recensera ”Studio DC - Almost Live” som enligt pressutskick skulle innehålla Mupparna var jag snabb på att räcka upp handen. Det är nämligen så att jag trots mina akademiska poäng i filmhistoria aldrig kunnat motstå en film med Jim Hensons färglada figurer. Även i vuxen ålder har jag diggat klassiker som Muppets Take Manhattan, A Muppet Christmas Carol och förstås, kronan på verket, Muppet Treasure Island. Så vad kunde gå fel, egentligen?
Jo följande saker kunde sätta käppar i Mupp-hjulet: Selena Gomez, Ashley Tisdale, Jonas Brothers, Myley Cyrus, Dylan och Cole Sprause, Demi Lovato, Jake T. Austin, Jason Earles, Jason Dolley, Moises Arias, David Henrie och The Cheetah Girls. Underhållarna i ”Studio DC: Almost live” föddes ungefär samtidigt som jag egentligen skulle slutat se på Mupparna. Alla säkerligen underbara människor och fina förebilder för dagens ungdom, men samtidigt effektiv kryptonit för min kärlek till Mupparna. Den kollektiva summan av all skådespelartalang gav negativt resultat. Likt ett stort svart hål sögs mina stackars älskade muppar in i total meningslöshet och urblåst handling. Den sociala krocken blev total. Jag förstod ironiskt nog Svenska kocken bättre än de mänskliga skådespelarna. Inte ens Miss Piggy som den förlorade Jonas-systern fick mig att dra på smilbanden. Enda behållningen är att Animal fortfarande kan ragga kvinnfolk och att det är Salvia-knarkande Miley Cyrus som lockas till den lurviga trummisens famn inför pappa Billy Ray Cyrus skräckslagna ögon. Animal! Animal! Animal!
Senaste kommentarer