Jag kan inte annat än bli otroligt nyfiken på denna film. Inte minst när jag tittar på postern föreställande en grymt cool Peter Stormare. Filmen släpps på Reg 1 19 juli och jag hoppas att den sen är på väg med stormsteg (haha) till Sverige.
|
||||||
|
Jag förstår inte riktigt det här med att man inte ska döma. Varför ska man inte det? Jag har inte sett en enda av François Ozons filmer och har under säkert fem biobesök blivit tvingad att se trailern till hans senaste film Potiche – En fransk troféfru. Detta har inte gjort mig det minsta sugen på att se filmen och mannen bakom den dömer jag ut som en fransk Colin Nutley. Och varför ska vi i Sverige engagera oss i franska Nutley-filmer? I bästa fall kan det vara så att Ozon är en fransk Woody Allen utan humor. Liksom Allen verkar han göra ungefär en film om året och alla verkar handla om den övre medelklassen eller överklassen. Sånt orkar jag inte bry mig om. Då är det bättre när fransmännen svinar till det i stället. Det lär väl Gaspar Noé göra i sin första långfilm sedan den ökända Irreversible: Enter the Void. Här handlar det om en strippa och en knarklangare i Tokyo. Tydligen ska även Enter the Void vara provocerande och innehålla en hel del snusk. Om den har premiär i min närhet kommer jag absolut att se den. En film som man troligen kommer att ha möjlighet att se oavsett man vill eller inte är den sista filmen om den lille trollkarlen. Eftersom vi lever i den tid vi lever i kan man även välja att ha plastglasögon på sig när man ser den och då betala 30 kronor extra. Jag tycker det ska bli kul att se hur de avrundar alltihop. Den förra filmen tyckte jag faktiskt var helt okej trots att de forna barnskådespelarna sedan några filmer tillbaka helt förlorat sin charm och mest är pinsamma att beskåda. Eftersom jag inte har böckerna i färskt minne längre tror jag att jag kommer att få en fin liten stund i biosalongen om några timmar. Jag tror inte på jantelagen. Jag avfärdar den svenska avundsjukan som en bekväm förklaring för en missunnsamhet som i grunden är baserad på personlig osäkerhet snarare än varande någon sorts kulturellt betingad nationell förekomst. Jag gillar när det går bra för svenskar i filmbranschen, som filmälskare är det få saker som gör mig gladare än att se Max von Sydow casha in åratal av trovärdighetsbyggande med en roll som fadersfigur för Judge Dredd. Ja, OK, det där var väl inte alldeles sant, men ni förstår nog vad jag menar – jag gillar att se svenskar i amerikansk film och TV. På senare tid har Alexaner Skarsgård gjort sig ett namn i HBO-serier som True Blood och Generation Kill, och Joel Kinnaman har fått sitt genombrott i den amerikanska versionen av danska Forbrydelsen (och han förtjänar det, han är grymt bra). Men en svensk har kommit lite i skymundan. Johan Renck har sakta men säkert byggt sig ett namn som regissör. Han fick in en fot på den amerikanska marknaden när Jonas Åkerlund inte hade tid att ta sig an Madonnas Nothing really matters och rekommenderade att hon skulle använda sig av Johan i stället*. Det är nu över tio år sedan, och sedan dess har han fyra stora regissörs-credits i sin filmografi, alla efter 2008. Jag har personligen inte sett filmdebuten Downloading Nancy, men Mats har recenserat den här på filmforum och gav den ett högt betyg (fast Göran Everdahl sågade den jäms med fotknölarna, så jag vet inte riktigt…). Han har också tagit till sig serien BBs väldigt egna tempo och temperament, och avsnittet ”Breakage” från den andra säsongen, ett avsnitt där dess tre manliga huvudroller (Walt, Jesse och Hank) alla når viktiga vändpunkter, och där Walt tar ytterligare ett stort steg bort ifrån den goda människa han var vid seriens start. Som alltid i den här serien är det mörkt, kompakt ångestfyllt, med små doser av humor som snarare än att lätta upp bara förstärker intrycket av Walts till synes oundvikliga nedåtspiral. Det sägs att TV är författarnas medium i USA, men det är ingen slump att Johan Renck har regisserat några av de bästa avsnitten i ett par av de bästa TV-serierna just nu. Vi kommer att få se mer av honom, det både tror och hoppas jag. /AKz *) Det här är hur jag minns att det beskrevs när det begav sig, om det är fel så är vem som helst välkommen att rätta mig.
Sommaren är lite av en lågsäsong när det gäller utgivning av köpfilm så det är återigen en vecka med en ganska tunn utgivning men det finns ändå några riktigt intressanta filmer värda att kolla upp.
Veckans intressantaste titel tycker jag nog utan tvekan är den franska Illusionisten. Recenserad av Anton Bjurvald här.Efter framgångarna med den makalösa Trion från Belleville så har nu Sylvain Chomet återigen släppt en riktigt säregen animerad film, helt olik vad man är van vid, och med ett efterlämnat manus av Jacques Tati, minsann. Har man det minsta lilla intresse av animerad film så är detta ett måste och även om man inte har det så är den väl värd att kollas up. Det här är definitivt veckan höjdpunkt för min del men det finns ytterligare några filmer av mer konventionellt slag som kan vara värda att notera.
Förts ut av dessa är David O. Russels The fighter är en sådan där urtypisk amerikans framgångssaga med verkligehetsbakgurnd om en boxare som mot all odds blir världsmästare, tränad av sin strulige bror som i sin tur har tagit sig ur droger och kriminalitet. I den här historien finns allt sådant där som Hollywood traditionellt älskar och mycket riktigt fick den 7 nomineringar och vann två vid senaste Oscarsutdelningen. Välgjort och traditionelt biopic/underdog drama och gillar man genren så är det här naturligtvis en film man inte får missa.
Ytterligare en fransk film kommer den här veckan och det är Sarahs nyckel av Gilles Paquet-Brenner. Kärnan i filmen är tyskvänlig fransk polis förföljelsen av judar under den tyska ockupationen men filmen utspelar sig också i modern tid. Det här verkar intressant mycket på grund av Kristin Scott Thomas som gör mer och mer fransk film, och hon är nästan alltid sevärd så det lär bli till att se den här filmen.
Africa United är en dramakomedi om tre Rwandiska ungdomar som beger sig till fots till VM i fotboll i Sydafrika. Den här filmen kommer jag nog att se bara därför att det är spännande att då och då få se lite andra miljöer på film än de sedvanliga och den brittiska pressen verkar överlag ha gett den positiva recensioner.
På ”återutgivning-av-gammal-film-på-blu-ray” fronten kommer framför allt två efterlängtade svenska releaser. Det är till att börja med, de förlängda versionerna av Sagan om ringen-trilogin som efter lite produktionsstrul äntligen släpps i Sverige också. Dessutom kommer Das Boot i directors cut till ett inte alltför blodigt pris. Jag vill också tipsa om All the president’s men, Alan J Pakulas drama från 1976 om Watergateskandalen med Dustin Hoffman och Robert Redford i huvudrollerna. Den kan vara värd att kolla upp om man inte gjort det tidigare.
En av sommarens mest intressanta filmer har premiär vecka 27. Då talar jag inte om Poppers pingviner med Jim Carrey och ett gäng animerade fåglar som fjantar runt efter barnboken med samma namn. En lite del av mig vill verkligen tro att Carrey återgått till den enkla men ack så underhållande slapstickbaserade humor som han slog igenom med. Men förmodligen är detta bara ett lönekuvert för Carrey. Nej, filmen som jag verkligen rekommenderar är Hanna med Saoirse Ronan i huvudrollen. Joe Wright har regisserat en film som enklast kan beskrivas som Fucking Åmål möter Leon. En road movie genom Afrika och Europa som är välspelad, spännande och mycket intressant musik. Slutligen måste jag säga att Beginners där Ewan McGregors Oliver försöker hantera att hans, spelad av Cristopher Plummer, är döende i cancer och dessutom är gay, verkar rätt mysig . Får se om den dyker upp någonstans annat än i huvudstaden.
En riktig höjdarvecka, särskilt för BD-samlare, har vi framför oss. Och varför inte börja på topp. Black Swan är som ni kanske hört eller själva upplevt ännu en helt fantastisk film av Darren Aronofsky. Den enligt mig mest intressanta filmskaparen för tillfället och kanske rentav arvtagaren till Stanley Kubrick, har här kläckt en thriller som ligger otäckt nära perfektion genom hela speltiden. Natalie Portman gör en sådan otrolig rollprestation att jag nästan grät lika trovärdigt när hon fick sin Oscar, som hon gör när hennes karaktär får huvudrollen i filmens uppsättning av Svansjön. Den träffade inte mig riktigt lika hårt som The Wrestler men det beror endast på att ämnet där låg närmare mitt hjärta. Jag har varit långt ifrån lika otålig att se Jack Black i Gullivers resor. Redan från första nyheten om filmen förstod jag att de skulle vara en av dessa eventkomedier, breda familjekomedier med dyra specialeffekter, som på senare tid blivit den genre jag hatar mest. Utgåvan måste för övrigt slå något slags rekord med filmen i hela fyra olika format: Blu-ray 3D, Blu-ray, DVD och Digital Copy. Darfur är något så ovanligt som en Uwe Boll-film med ett budskap. Det är givetvis Darfurkonflikten i västra Sudan som skildras, här genom ögonen på några amerikanska journalister. Den har fått ett ganska gott mottagande men en rollista med Billy Zane (Fantomen), Kristanna Loken (T3) och Edward Furlong (18 långa år efter T2) gör mig orolig. Om vi fortsätter på krigstemat så har två att de största filmerna i genren BD-premiär i veckan. Det handlar om Plutonen och Den tunna röda linjen som vi äntligen får se i högupplöst format. Det finns starka skäl att återuppleva båda. Den förstnämnda för att se Charlie Sheen som man vill minnas honom om han hunnit dö när du läser detta, och den senare för att den hamnade i skymundan bakom Rädda menige Ryan trots att det kanske finns mer att hämta här. Slutligen hoppas jag att ni köper varsitt ex av Trolljägaren nu när den släpps i Sverige. Jag har själv ägt den identiska norska utgåvan i ett par månader nu, och den kommer alltid ha en hedersplats i hyllan. Min recension av Nordens bästa fantasyfilm sen Ronja Rövardotter finner ni bakom den länkade texten.
Filmen Primeval bygger på Gustave, men istället för något klumpigt fetto till krokodil handlar den istället om Gustave – långdistanslöparen. Den kära krokodilen tillbringar nämligen större delen av filmen med att löpa över savannen likt en tillplattad gasell. Visserligen kan krokosar springa rätt fort… i typ tio meter innan de tröttnar. Gustave i filmen löper däremot ikapp såväl människor som bilar och gillar dessutom att ninja runt i savannens höga gräs som vilken lejonhona som helst. För att vara en film om en marathonkrokodil är den dock rätt bra.
Det skulle bli den första svenska 3D-filmen, men det sket sig. Nu är Kronjuvelerna här ändå med en, för att vara en svensk film, ovanligt massiv reklamkampanj i ryggen. Någon som uppfattat vad den handlar om? Ella Lemhagen regisserar iaf. En film där det aldrig var frågan om att budgetbrist skulle hindra den för att göra livet surt för biografbesökare i såväl 3D som 2D är Michael Bays tredje installation i sin svit om utomjordiska robotar som kan förvandla sig till bilar. Transformers: Dark of the Moon (varför ingen 3:a i titeln?) kommer förmodligen bli sommaren blockbuster. Utöver den är det ganska tunnsått med premiärer, men tittar man extra noga kan man hitta Barneys många liv (Barney’s Version i originaltitel). Det låter kanske som något snällt och tecknat för de allra minsta, men är tydligen ett relationsdrama med Paul Giamatti i huvudrollen. Denna kommer garanterat inte bli sommarens blockbuster
Nu har alltså datumet satts för årets viktigaste händelse. Eftersom vi redan fått samtliga Turtles-filmer och Clerks på Blu-ray är det egentligen bara Trolltyg i Tomteskogen och Jurassic Park som saknas för att utbudet av Blu-ray-filmer ska kännas komplett. Om vi svenskar får samma utgåva, eller om vi ens får en utgåva, återstår dock att se. Nedan följer bonusmaterialet till utgåvan i vilket fall. ALL-NEW BONUS FEATURES ON BLU-RAY™ & DVD ADDITIONAL FEATURES EXCLUSIVE TO BLU-RAY™
|
|
|||||
|
Copyright © 2012 Blogg :: Filmforum - All Rights Reserved |
||||||
Senaste kommentarer